shithappens

Du är det bästa som har hänt mig, och som kommer att hända mi-g.
Du är det vackraste jag vet, du har ...
Jag tänker på dig dag som natt.

höhö, biffen känner du igen dig ? ;)

I värmen får jag lätt solsting och vätskebrist och laddar upp galna bilder från tidigare sommrar.

En dag med Ida vid Matsbo tas både kokosoljan och glada humöret fram.
Lagomt röd på näsan och axlarna är också ett självklart...



och kom inte och påstå än att vi är annat än snygga i den mer slitna stilen och solbrillorna på;D

Jag tänkte att midsommar var ju inte så länge sedan. Men sedan kom jag på mig själv och insåg att hela sju-åtta dagar har gått.
Jag vill ändå visa lite kort från middagen med de vänner och släkt som var hemma hos mig och min familj och åt grillat och sill. En klassiker med andra ord!

Min kamera är förövrigt ganska kass, men man ser ju åtminstonde bilderna ^^

Från vänster; Mormor, vän till mina föräldrar,Vän till mina föräldrar
och min mamma


Min mosters man, moster och pappa. (för övrigt snygg pose!)


Ett kort till i början på de vuxna.

Min kväll bestod av denna grillning och sedan umgås med vänner. Ibland blir livet inte mycket mer än vad man gör det till. Men vet ni vad, jag trivs att ha det så.

Jag startade den här bloggen för jag ville egentligen vara mer anonym. Jag ville inte att någon ska veta egentligen vem jag är, men att jag ändå får ge ut mina åsikter. Nu i efterhand tycker jag att om man ändå har en åsikt, så borde man väl vara modig nog att stå för den? Eller har jag missuppfattat hela grejen?

När min kompis idag fick läsa min blogg sa hon att hon tyckte jag kunde vara lite mer personlig.
Jag tänkte först, men vadårå, det här är ju min blogg och jag bestämmer.
Men jag börjar förstå hur hon menade med de orden och ärligttalat så vill jag vara den jag är och visa hur jag lever. Jag vill bara att människor som stör sig eller har någon som helst negativ åsikt om mig och det som skrivs här, ska lägga ner det och läsa någon annans blogg som de tycker bättre om. Jag är väldigt trött på att ta negativ kritik på hur jag beter mig, något som jag faktiskt inte kan göra så mycket åt.
Jag tänker därför göra så andra kan läsa den igen.
Om beslutet är bra eller dåligt, brukar kunna visa sig...

Sen jag började jobba har mina samtal till nära och kära mest handlat om just det. Nämligen vad som händer mig och andra på jobbet. För någon dag sedan, närmare bestämt i onsdags när jag jobbade så började jag tänka på kärlek.
Jag vet inte om det var för att savage garden - To the moon and back spelades eller för att känslorna spänt ligger i luften.
Iallafall så när jag satt i kassan var det en tant och en gubbe som var och handlade. Ett sådant sött gammalt par som blev pensionärer för a long time ago.
De småtjafsade i kassan om att han gubben plockade i varorna fel. "du gör fel, mjölken ska vara först" sa hon ungefär. Och han satte igång att försvara sig bäst han kunde. Men sedan i slutändan så bar de ändå en varsin kasse, och trots de arma stegen och vingliga gången pga av åldern höll de ändå varandra i handen. Och vad jag kunde se, hade både ett helnöjt leende i ansiktet.
Ja visst är kärleken skrämmande, men ärligttalat, för ärlig ska man ju vara,
de var tammefan söta ihop.
trots ålder, rynkor och dålig gångstil.

När jag senare kom hem var min syster och hennes pojkvän på besök. Jag hade min kompis med mig också. Jag och min kompis låg ute och solade då min syster gjorde mat. När det var mat och vi alla fyra samlades kring bordet och min systers pojkvän började ta mat utbrast han
"Men vad lös grytan är!"
Min syster kollade med en sur hatblick på honom och man såg på honom hur man blixtsnabbt ångrade sina ord, för att rädda siutationen sa han
"Men på ett bra sett" och log så stort han kunde.
Jag tror både jag och min kompis små skrattade och log till kärleksparets småtjafs.

Så anledningen till detta inlägg var att jag funderat lite. Är kärleken skrämmande för man blir knäpp eller för att den beter sig knäppt? Kort och gott;
gammal som ung, kärleken är underbar att genomskåda!

Peace and love. Jag har funderat över uttrycket. Fred och kärlek.
Men vad händer egentligen på festivalen?

Dansens steg tystnas, och jag förstår allt för väl,
 att det här allt.
Leendet syns inte längre i mörkret,
mörktet fullkomligt hatar mig.

Jag vaknar om natten,
i gatulampans svaga ljus, utanför syns inte en själ till,
 så som du själv.
du är inte bredvid, som snesteg,
som ensamhet.

Händer fummlar i mörkret, en svag röst blir till rop.
du är inte här,
och precis som förr så inser jag att ännu en gång
min natt blir av ensamhet och stillhet.

och det chockerande är, att tillochmed då, kan jag sakna dig.

hello dear!
Jag tänkte uppdatera mina dagar lite.
(Ja, jag vet, vardagsbabbel kan vara jävligt tråkigt, men det kan ju vara bra också!)

Min dag började på jobbet klockan sju imorse. Hade sovit allendens för lite timmar inatt så var lite smått irreterad. Men Simone var också i charken idag, så vi jobbade ihop mesta dels. Och jobba ihop betyder prata prata prata.
För ärligt så går tiden mycket snabbare då, man lär känna en ny person och det är trevligt.
Jag tycker vi allesammans borde börja snacka mer. Eller ja, vissa kan ju dra ner på det istället, men gäller de flesta iallafall att börja prata mera!
Det har varit strålande väder hela dagen idag så jag och Simone åt lunch utomhus och passade på att njuta av solen ett tag.

När jag sen kom hem vid fyra tiden la jag mig direkt på studsmattan och började sola. Snackade lite med en kompis och sen satt på musik på mobilen. Helt otroligt men i värmen så somnar jag och ligger där i över en timme. Så är brun och fin på magen och framsidan av kroppen nu. Dessvärre riktigt blek på ryggen och baksidan. men får tänka på det nästa gång jag tänkt somna i solen;)

Imorgon står jobb på schemat först, sen lite steka vid någon badsjö med en kompis. Ska bli underbart och jag håller tummarna för ännu mer sol imorgon efter kl 15,00.
Jag kollade på SMHI och jag säger bara lyllos er som ska till Peace and Love. Strålande sol och 23 grader varmt hela veckan. Surt att man själv ska jobba, men hoppas ni andra som jag känner får kul ändå.
och tänk på att avensjuka är den finaste beundringen du kan få!

Och jag har lärt mig, kärlek är smärta.

Min själ dansar ensamma tysta låtar om natten,
And the true is,
jag har inget emot det

När jag jobbade förra veckan så sa min chef till mig "Vi leker en lek. Den som plockar upp flest varor snabbast vinner."
Och jag svarade att nej, tävlingar har jag lagt ner med.
Han sa till mig då "Har du inte alls. Hela livet är en tävling."
Jag bara suckade och tänkte på hur lik min pappa han var, och hur mycket jag hatar den inställningen till livet.
Det är midsommar idag. Som om det skulle vara så speciellt.
Jag är ganska delad. Totalt stickad i filé.
Och jag funderar och vänder allting ut och in och upp och ner, för att hitta någon mer mening i det. Jag lyckas inte nå vidare. Men slutsats:

Livet handlar om att överleva. Inte bara att överleva och bli runt 95 år. Det gäller att överleva kärlek, smärta, synder, olyckor och allting som bokstavligen försöker krossa oss i vardagen.
Att sitta och fundera om en människa ljuger för en, kommer man ingenstans på. Det handlar om tillit. Och vad vill man egentligen höra?

"Jag tror att människan är nog det mest känsliga djuret på planeten. Det är verkligen en av våra största tillgångar samtidigt som vi skapar en värld runtomkring oss som gör den till en förbannelse.
Vi ser ut som havsanemoner med alla tentakler som söker, känner och letar efter minsta lilla signal från världen runt omkring oss.
Såg ett naturprogram om chimpanser på teve en dag. Vid ett tillfälle så filmade de en hona me sitt döda barn. Hon satt alldelens förvirrad och tittade på barnet, blicken flackade hit och dit som om hon hoppades att någon skulle komma och förklara. Varför hon kände sig så hopplöst förlorad.
Hon petade lite på den livlösa kroppen som låg på marken framför henne. Hon gick runt lite försiktigt för att sätta sig och göra samma procedur. Hela tiden med ett stort sorgset frågetecken i ansiktet. Detta pågick bara en stund tills hon var tvungen att inse faktum och gå vidare med sitt liv.

Vi människor går aldrig vidare. Vi sätter upp en sten för att sedan återvända igen och igen och igen. Frågetecknet i våra ansikten kommer aldrig att försvinna."

Citerat ur boken +-=

Sommartid
Jag är tystnaden och vinden
Mitt land är ditt land, allt är fritt
Sommartid
Jag är lyssnaren som, som tårar mot din kind
Min dröm är din...

Så länge hjärtat mitt slår
så minns Jag dig när
Du stack ett hål i min Kevlarsjäl
Och så blev Du mitt sår
och Jag blöder ihjäl
Kom gör ett hål i min Kevlarsjäl

Dagen före midsommar, och det regnar igen. Jag har tappat bort hoppet om att solen kommer komma fram igen. Både inom mig, och utanför mig. Jag vet inte om jag tror på horoskop och andra spådommar inom stjärnorna. Men jag tror på det som stod i skorpionens för den här månaden. Den blir rörig och det blir vad du gör det till, och du måste leva efter förutsättningar.
Jag tycker det låter väldigt klokt. Speciellt från att komma från en stjärnhimmel.

Igår var jag med en av världens bästa och handlade kläder. Jag hittade lite saker, till skyllnad från hur det brukar kunna bli.
Jag önskar att pengarna aldrig tog slut.
Nu ska jag sno min lillasysters dator lite, men återkommer med bilder senare.

70  51 sanningar om mig själv:
(fler än så orkade jag inte med)

1.  Jag gillar förändringar
2. Jag har uselt morgonhumör
3. Jag har lätt för att fastna i dåliga vanor och inte komma vidare.
4. Jag gillar att ta andras citat och blanda in de i min egna vardag
5. Jag har åkt längdskidor i en himla massa år
6. Jag har tappat intresset för idrott totalt på senare tid
7. Jag tycker om att åka buss
8. Jag tror inte på evig kärlek.
9. Jag vill inte gifta mig.
10. Jag hat-älskar känslan av att vara kär och inte veta hur det ska gå
11. Jag har bara varit utanför Sverige två gånger
12. Jag drömmer om att jobba och bo ett halvår till ett år i Australien
13. Jag är dålig på engelska
14. Jag är dålig på språk överhuvudtaget
15. Jag har svårt att ta beslut när jag vet att jag inte kan ändra mig sen
16. Jag är en riktig vinnarskalle
17. därutav väldigt dålig förlorare
18. Jag ger aldrig upp
19. Jag tror på att "hoppet är det sista som dör ut"
20. Jag lärde mig inte simma förs jag var 8 år
21. Jag har aldrig träffat min morfar
22. Jag tycker det är ganska skönt att gå i skola
23. Jag är smått rädd för djur
24. Mina största idoler är kent
25. Jag har aldrig varit på en riktig konsert
26. Jag funderar alledens för mycket
27. Jag är en filosof
28. Min stora dröm när jag var liten var att bli modell
29. Nu vill jag bli något smart
30. och författare är min största dröm
31. Jag ogillar falskhet
32. Jag hatar eller älskar saker, har inget mellanting
33. Jag tycker matte är ganska kul
34. Jag trvis i min stad, trots alla klagomål
35. Jag tycker om att bara stanna hemma och inte göra någonting ibland
36. Jag tycker väldigt mycket mer om mina vänner än vad jag ibland visar
37. Jag har elakhumor
38. Jag hatar moderater
39. Jag har inte ätit godis på ett halvår nu
40. Jag är inte rädd för andras åsikter
41. Jag tycker Caroline Af Ugglas är cool
42. Jag tycker Göteborg är underbart!
43. Jag gillar att läsa mycket böcker
44. Jag är väldigt envis när jag väl bestämt mig
45. Jag gillar inte att göra saker på oder
46. Jag kan inte baka
47. Jag kan verka nochalant och lite rå
48. Jag är oftast glad trots det
49. Jag står min faster väldigt nära
50. Jag är duktig på att snacka
51. Jag ska ha en förbannat bra sommar!

Det är ungefär vad jag har att säga om mig själv just nu. Sen hur långt jag brukar visa sig!

Jag har aldrig fått den frågan, och jag är ingen stor bloggerska heller.
Men jag ställer mig själv den frågan. Det här är min fjärde blogg.
De andra bloggarna har varit personliga och jag har gått ut med vem jag är. Och tyvärr så är det så att i samhället jag växer upp i är det fel att ha annorlunda åsikter. Att vika ut sig är billigt och att vara speciell kommenteras med "Tro inte att du är något."

Men trots detta känner jag att jag fortfarande vill skriva personligt. Jag känner att jag vill veta att det jag säger är sant och att jag står för det jag säger. Så den här bloggen är egentligen inte till för att läsas av tusentals människor eller bli en känd blogg.
Det här är min blogg, och det är så bra precis som det är. :)