...
När jag jobbade förra veckan så sa min chef till mig "Vi leker en lek. Den som plockar upp flest varor snabbast vinner."
Och jag svarade att nej, tävlingar har jag lagt ner med.
Han sa till mig då "Har du inte alls. Hela livet är en tävling."
Jag bara suckade och tänkte på hur lik min pappa han var, och hur mycket jag hatar den inställningen till livet.
Det är midsommar idag. Som om det skulle vara så speciellt.
Jag är ganska delad. Totalt stickad i filé.
Och jag funderar och vänder allting ut och in och upp och ner, för att hitta någon mer mening i det. Jag lyckas inte nå vidare. Men slutsats:
Livet handlar om att överleva. Inte bara att överleva och bli runt 95 år. Det gäller att överleva kärlek, smärta, synder, olyckor och allting som bokstavligen försöker krossa oss i vardagen.
Att sitta och fundera om en människa ljuger för en, kommer man ingenstans på. Det handlar om tillit. Och vad vill man egentligen höra?
"Jag tror att människan är nog det mest känsliga djuret på planeten. Det är verkligen en av våra största tillgångar samtidigt som vi skapar en värld runtomkring oss som gör den till en förbannelse.
Vi ser ut som havsanemoner med alla tentakler som söker, känner och letar efter minsta lilla signal från världen runt omkring oss.
Såg ett naturprogram om chimpanser på teve en dag. Vid ett tillfälle så filmade de en hona me sitt döda barn. Hon satt alldelens förvirrad och tittade på barnet, blicken flackade hit och dit som om hon hoppades att någon skulle komma och förklara. Varför hon kände sig så hopplöst förlorad.
Hon petade lite på den livlösa kroppen som låg på marken framför henne. Hon gick runt lite försiktigt för att sätta sig och göra samma procedur. Hela tiden med ett stort sorgset frågetecken i ansiktet. Detta pågick bara en stund tills hon var tvungen att inse faktum och gå vidare med sitt liv.
Vi människor går aldrig vidare. Vi sätter upp en sten för att sedan återvända igen och igen och igen. Frågetecknet i våra ansikten kommer aldrig att försvinna."
Citerat ur boken +-=
Och jag svarade att nej, tävlingar har jag lagt ner med.
Han sa till mig då "Har du inte alls. Hela livet är en tävling."
Jag bara suckade och tänkte på hur lik min pappa han var, och hur mycket jag hatar den inställningen till livet.
Det är midsommar idag. Som om det skulle vara så speciellt.
Jag är ganska delad. Totalt stickad i filé.
Och jag funderar och vänder allting ut och in och upp och ner, för att hitta någon mer mening i det. Jag lyckas inte nå vidare. Men slutsats:
Livet handlar om att överleva. Inte bara att överleva och bli runt 95 år. Det gäller att överleva kärlek, smärta, synder, olyckor och allting som bokstavligen försöker krossa oss i vardagen.
Att sitta och fundera om en människa ljuger för en, kommer man ingenstans på. Det handlar om tillit. Och vad vill man egentligen höra?
"Jag tror att människan är nog det mest känsliga djuret på planeten. Det är verkligen en av våra största tillgångar samtidigt som vi skapar en värld runtomkring oss som gör den till en förbannelse.
Vi ser ut som havsanemoner med alla tentakler som söker, känner och letar efter minsta lilla signal från världen runt omkring oss.
Såg ett naturprogram om chimpanser på teve en dag. Vid ett tillfälle så filmade de en hona me sitt döda barn. Hon satt alldelens förvirrad och tittade på barnet, blicken flackade hit och dit som om hon hoppades att någon skulle komma och förklara. Varför hon kände sig så hopplöst förlorad.
Hon petade lite på den livlösa kroppen som låg på marken framför henne. Hon gick runt lite försiktigt för att sätta sig och göra samma procedur. Hela tiden med ett stort sorgset frågetecken i ansiktet. Detta pågick bara en stund tills hon var tvungen att inse faktum och gå vidare med sitt liv.
Vi människor går aldrig vidare. Vi sätter upp en sten för att sedan återvända igen och igen och igen. Frågetecknet i våra ansikten kommer aldrig att försvinna."
Citerat ur boken +-=
Kommentarer
Trackback
